Varför måste jag minnas mina drömmar, och varför måste de kännas så otroligt verkliga?
Är obehagligt att gå i flera dagar med drömmarna surrandes i huvudet..

Får väl bjuda på en liten rolig bild på min pappa från Kims födelsedagsfest igår.
Det roliga var att han vaknade till emellanått och började digga med huvudet till musiken ;)
Min stackars bror blev om möjligt ännu fullare så det tog mig en timme att få hem honom.
Pappa skulle tvunget vara kvar och festa, men när jag precis fått hem Emil ringer han och vill bli hämtad haha..
Så var bara att ta mammas bil och hämta upp honom :)