Vet ni hur mycket jag saknar min son när jag jobbar? (ja älskling, jag saknar dig med. och jag saknar er andra med..) MEN, det här är ju helt galet.
Och vet ni vad det tråkiga är med det hela som gör mig så fruktansvärt ledsen?
Han struntar FULLSTÄNDIGT i att jag inte är med honom 24-7.. För nu är ju pappa det och då är det minsann bara pappa som räknas. Innan Kim gick på pappaledigheten så blev Ville ledsen när Kim gick. OCh när Kim kom hem så kom HAllelujah-kören fram.. Medans jag kunde vara iväg och träna, handla m.m och INGEN REAKTION.
HAr försökt att tränga bort mina ledsna (smått sårade) känslor och tänkt att jovisst, det kommer ändra sig när jag börjar jobba. Hallå Ville, andra jobbeveckan är snart över. Var är min Hallelujahkör?
Nej, det här gör mig väldigt ledsen och det är strunt samma att ALLA säger det, och jag VET det, att barn har olika perioder. Men det gör ont i hjärtat när ens barn inte är så värst intresserad av en.
När han är hela mitt liv.