Det känns aldrig bra inom mig när det vankas karneval. Visst känns det roligt att staden får liv, men det händer alltid något dåligt varje år.
Så jag förknippar karnevalen med ångest och bråk.
Har en klump i magen som inte vill försvinna. Och nu är det sista kvällen det är karneval och än så länge (tvi tvi tvi) så har inget hänt. Och jag håller mig borta från karnevalen. Gick ner där idag på dagen bara för att säga hej till mamma.
Och Kim är där nere ikväll. Och klumpen i magen är kvar. Fast jag vet att han aldrig skulle göra mig något ont så känns det som om det alltid ställs till med bråk när det är karneval.

Det jag hela tiden ser framför mig är det värsta. Bråket förra karnevalen. Då allt bara gick fel och du totalt sket i mig och var så kall mot mig. När du visade den sidan som jag hatar. Har inte sett den sidan sen dess och jag vill aldrig mer se den. Och det är den enda sida jag ser framför mig hela tiden.