det är så det blir ibland, och då behöver jag dig. att du kämpar lite för att göra det bra.
men du har väl haft det lätt hela tiden. varit som ett svin, även när jag inte trodde att du var det så var du det.
och nu har du förändrats och jag tror på att du har förändras, jag litar på dig, men du måste förstå att jag blir ledsen över gamla saker. jag blir rädd att det är som det var innan, att det kommer gå som innan med att du krossar mig gång på gång, och jag är lika jävla ovetande var gång det händer. vet du hur dum, lurad, förudmjukad jag har känt mig? jag vill bara verkligen få känna att du kämpar för mig för en gångs skull. att jag är värd att kämpa för.