Jag är så jävla trött på det redan.
Försöker och försöker, trycker bort det allt vad jag kan.
Vill inte gå igenom det här. Vill inte släppa fram det.
Där är alldeles för mycket som har byggts på under en lång tid, så jag vill inte släppa fram det.
Det kör runt i huvudet på mig och gud ska veta att jag kämpar som fan för att inte tänka på det.
Vill bara få ur mig allt men ändå inte.
Hatar att du har gjort såhär, jag hatar det så in i helvete.
Man tål inte hur jävla mycket som helst, man är fan bara människa.
Är så trött på att sakna dig, så trött på att önska att du bara hörde av dig. Så trött på att må såhär.
Så jävla trött på att sakna dig. När jag vet att det inte är ömsesidigt.
Och att du blev inte ens ledsen när det tog slut.
Jag förstår inte hur jag kan vara så obetydlig för dig.
För det trodde jag, jag trodde verkligen att jag betydde något för dig men det gjorde jag inte.