Sonen lika klantig..

Men nu får det väl ändå räcka?!
Han går ju runt med blåmärker och bulor om vartannat..
Inte så skoj för honom men jag får ju en smärre hjärtattack var gång han slår sig..
Oftast så bryr han sig knappt heller men jag får hålla mig för att inte börja gråta..

Bland det värsta som hänt inträffade dock i helgen..
Jag stod nere i porten och väntade på Kim & Ville, när jag hör hur Kim skriker till och hur Ville trillar nerför den långa stentrappan.. Mitt hjärta stannade verkligen till där samtidigt som jag flög upp för trapporna..
5 minuter senare var han glad igen, det tog lite längre tid för oss..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback