Ville är väl rätt så neutral mot snön. Fast det är positivt nog eftersom han trillar konstant (mer än vanligt) och får snö på händerna. När det sistnämnda händer så avskyr han snön istället..
Men vi satte honom i pulkan häromdagen, för det hade snöat superdupermycket!
(Det roliga är att på natten så önskade jag mer snö för jag ville dra ut Ville i sin pulka och vad hände?
Jo, det kom massvis!)
Gick bort till JG's för att handla, lyckan vände snabbt för honom när han var tvungen att GÅ UR pulkan för att följa med in i affären. Så där stod en liten söt krabat med döskallemössa, bamseoverall, mungiporna ner till hälarna, tårar nerför sina kinder och gråt/skrik som inte var av denna värld.
Min lilla dramaqueen är han allt, men tyvärr vet jag ju vart han har fått sin teatraliska vilja ifrån. Jo, yours truly.
Kim fick gå ut med honom igen och lät då Ville få dra pulkan lite själv.. Vilket då resulterade i att nu ville han INTE åka pulkan mer. Han skulle dra den själv och tja, jag ville hem och hinna laga middag innan det var dags för jobb igen. Så ja, två viljor möttes, resulterade då i att Ville grät, Kim fick halvspringa med pulkan och jag sprang efter och sjöng "Umpa umpa faderalela...Tänk om jag hade en liten liten apa..." ;)

Tog inte lång stund sen så fick jag den här glada lyckliga killen i pulkan