känns väldigt ledsamt att livet tar sådana olika vändningar här i livet.
hur man kan mista något lika snabbt som man fått det.
man ska aldrig ta något, eller någon, för givet/given.
fasar över när augusti kommer.
hur livet har kommit ikapp än och man förlorar tre värdefulla saker i ett nafs.

fast egentligen vill jag bara skriva om hur jag känner mig kvävd av allt.
känner inte för att vara social, känner inte för att prata.
och jag vill ALLTID prata, och betona alltid.

känner inte för det.
känns som om jag tappar greppet om allt. vill bara slita bort det innan jag har förlorat det helt.
vet inte riktigt hur det gick ihop men det gör det.

fast jag är glad, dte är jag. jag är bara förberedande för det som komma skall. USCH!