Fan. Jag vill inte må så här. Det är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första som slår emot mig när jag vaknar.
Vill inte. Vill inte sakna dig. Vill inte känna vilken tomhet du lämnar efter dig. Vill inte få gråtattacker när det känns som om verkligheten kör över mig.
Jag hatar det. Och jag hatar att du inte har dem känslorna för mig som jag har för dig. För det får mig att känna mig som världens minsta och världens sämsta. Helt värdelös.

Jag hatar att du inte är en del av mitt liv. Och jag hatar att inte vara en del av ditt. Det gör så jävla ont.
Och jag menade inte så. Jag tycker att det är bra för dig för att du ska må bra. Önskar bara att jag vore en del av det. Och det är jag inte, det får mig att må skit.
Det finns ingen som kan få mig må så dåligt som du, men också ingen kan få mig att må så bra som du kan få mig att göra.

Kvittar vad alla säger. Känslor kan man inte bara få bort sådär. Det går inte.
du är min stora kärlek. och jag får lära mig gå ifrån den igen.