sandbergen

var en jävla klättring över stenar, och sen en klättring uppför berget.
men kul var det.
har äntligen fått vara där ute nu, jag & Mathilda drog dit. :)



det känns bra när jag träffar dig, men samtidigt så gör det så jävla ont.
bra, för det är dig jag vill vara med. och jag mår bra när jag är med dig.
ont, för att du inte är min. du står framför mig men fan, du är inte min.
jag vill bara röra vid dig hela tiden, du är så fin och du är så underbar och jag vill bara krama dig och aldrig släppa dig. men det går inte.
du släppte mig.
och det gör så ont. men när jag är med dig så känner jag inte smärtan. när jag är själv så kommer den krypandes och jag trycker bort det allt jag kan.
Fan. Jag vägrar må dåligt, det har jag alltid vägrat så det tänker jag fortsätta med.
För jag mår så bra när jag får träffa dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback