fy fan vad jag saknar er.
aldrig kännt mig så ensam och otroligt blottad. helt utlämnad.
har ingen att falla tillbaka på. känns inte som om jag har någon trygghet kvar längre, jag bara finns. bara för att. meningen med varför känns otroligt långt borta just nu.
Kimmie, Mia & Jennifer. Det var ni som lyste upp min värld. När ni försvann försvann ljuset med.

Jag saknar dig med. Så det gör ont, riktigt ont.

För ett år sen så hade jag allt tyckte jag. Allt var så äckligt underbart och lyckligt som bara finns i sagorna.
Hur kan man förlora alla saker som gör en lycklig?
Jag förstår inte meningen med det.

Är så trött på det. Det enda jag vill är att ha mina vänner hos mig. Ha dig igen. Inte känna mig som världens ensammaste. Som om jag bara är ivägen för alla.
Jag orkar inte ens umgås och vara social längre. Orkar inte prata. Orkar inte sitta där med ett leende och se glad ut. För jag har ingen glädje i mitt liv längre. Vill bara försvinna.

Ska hem till mormor nu och slänga mig i sängen, titta på Gilmore Girls. Det är lite glädje iaf